Stiftelsen Bernt Katinas Minne har beslutat att tilldela forskningsanslag för 2023 om 50.000 kr till dr/senior forskningsspecialist Kristina Viktorsson, Institutionen för onkologi/patologi, Karolinska Institutet för ett projekt med titeln ”Predicting brain metastasis in early-stage lung cancer by analyses of extracellular vesicles/nanoparticles in blood – discovery of biomarkers”. 

Projekt startades 2023 och drivs av Kristina Viktorsson, tillsammans överläkare/professor Rolf Lewensohn vid Institutionen för Onkologi/Patologi, Karolinska Institutet samt Tema Cancer, Karolinska sjukhuset. I projektet jobbar även dr Petra Hååg, biomedicinsk analytiker Nupur Agarwal, dr Albano Cáceres Verschae, överläkare/professor Simon Ekman, dr/överläkare Luigi De Petris, doktorand/ST-läkare Asaf Dan samt docent Per Hydbring. Det är ett samarbetsprojekt mellan KI/Karolinska och forskargrupper vid Sheba sjukhuset i Tel Aviv (Tel Hashomer) (ledd av överläkare/professor Jair Bar och dr Iris Kamer) och universitet i Tel Aviv (ledd professor Iris Gat-Viks) där vi ska föra samman våra kliniska lungcancer kohorter och våra kompetenser inom analys av extracellulära vesikler/exosomer ur blod och bioinformatik. Målet är att skapa ett set av biomarkörer som kan mätas i exosomer ur blod och som kan användas för att förutsäga risk för tumörspridning till hjärnan hos patienter med tidig lungcancer.

Dr Viktorssons grupp jobbar med translationell lungcancerforskning med målet att hitta biomarkörer för lungcancer, dess svar på målsökande terapi samt nya terapeutiska angreppsätt. Icke-småcellig lungcancer är en av de tumörformer som skördar mest liv och för patienter med lungcancer är tidig diagnos viktig då chansen till längre överlevnad är större. Vid avancerad sjukdom och/eller eller där tumören spridit sig och satt dottertumörer, metastaser, har framsteg gjorts med precisionsterapi där målsökande behandlingar mot onkogena signalvägar har lett till förlängd överlevnad hos patienterna men där även terapi som syftar till att reaktivera immunsystemets attack mot tumören med hjälp av antikroppar, s.k. immune checkpoint inhibitorer utgör en viktig behandling. För tidiga stadier av lungcancer, där tumören inte spridit sig utanför lungan, används kirurgi, ensamt eller i kombination med kemo-och/eller strålterapi beroende på tumörens storlek. Här har man även börjat ge precisionsterapi eller antikroppar som ökar immunsystemets attack mot tumören som tillägg.

Även om man med kirurgi kan ta bort tumören återfaller en stor andel av patienterna i sin sjukdom antingen med en tumör i lungan eller också med spridd sjukdom till andra organ. Vi saknar idag möjlighet att kunna förutsäga vilka patienter med icke-småcellig lungcancer som löper risk att tidigt återfalla i sin sjukdom. Ett stort kliniskt problem är när lungcancern sprider sig till hjärnan, detta ses i ungefär 1/3 av alla patienter med icke-småcellig lungcancer. Att med biomarkörer kunna förutsäga risken för spridning av tumörsjukdomen till hjärnan skulle kunna leda till att man kan intensifiera uppföljningen av dessa patienter vilket i förlängningen kan ge ökad överlevnad men även belysa de signalvägar som driver tumörspridning till hjärnan vilket på sikt kan ge nya mål för terapi.  

För att identifiera biomarkörer som kan förutsäga risk för spridning till hjärnan används blodprover som tagits från patienter med icke-småcellig lungcancer då de opererats för en tumör i lungan. Kristinas forskagrupp vid KI och forskargruppen vid Sheba sjukhuset i Tel Aviv har samlat in dessa samt kliniska data under en lång tid. Ur dessa blodprover isoleras en slags nanopartiklar/vesiklar som kallas extracellulära vesikler/exosomer och som tumören utsöndrar i blodet. Dessa nanopartiklar som tumören frisätter fungerar genom sitt RNA- och proteininnehåll som signalkomponenter mellan tumören samt omgivande vävnad.  Det har tidigare visats att tumör-frisatta nanopartiklar i blod kan bidra till att skapa förutsättning för tumören att sätta metastas på vissa platser i kroppen. I det här projektet är målet att försöka hitta sådana signalkomponenter i tumör-frisatta nanopartiklar som kan bidra till att lungcancertumören sprider sig till hjärnan. Som ett första steg studeras nanopartiklarnas proteininnehåll för att försöka hitta proteinsignaturer som kan identifiera om patienten fått spridd tumörsjukdom till hjärnan, andra organ eller inte alls återfallit i sjukdom under en viss tidsperiod. Efter validering av dessa proteiner i nanopartiklarna är målet att kunna mäta ett set av biomarkörer i nanopartiklarna i blod från lungcancerpatienter som genomgått kirurgi för att på så sätt kunna identifiera de som har risk för spridning till hjärnan innan man ser sjukdomen med konventionell bildanalys. Parallellt kommer de signalkomponenter som hittas i tumörens nanopartiklar också studeras för deras betydelse för tumörcellers förmåga att överleva olika terapier och för migration/invasion när de odlas i cellkultur. Målet här är att i förlängningen kunna hitta signalkomponenter som kan utgöra ”targets” för ny terapi.

Detta specifika projekt stöttas genom anslag från Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) samt Israel’s Ministry of Innovation, Science, and Technology (MOST) inom ramen för utlysningen ”Lise Meitner Grants for Israeli-Swedish Research Collaboration”. Forskargruppen stöttas också av anslag från Cancerfonden, Radiumhemmets Forskningsfonder, Sjöbergstiftelsen samt Region Stockholm.

Ett stort och varmt tack till Stiftelsen Bernt Katinas Minne för deras forskningsanslag till vårt projekt kring tumör-frisatta nanopartiklar i blod som gör att samarbetet med gruppen i Israel kan intensifieras och arbetet ta ytterligare kliv framåt.

Kristina Viktorsson

Stiftelsen Bernt Katinas Minner har beslutat att tilldela regissör och manusförfattaren Vera Berzak ett anslag på 20.000 kr för hennes nyskrivna pjäs ¨Moderslinjer¨.

Vera är född i Ryssland 1987 och flyttade till Israel med sin familj 1990, i samband med Sovjets upplösning, där hon b.la utbildat sig vis School of Visual Theatre i Jerusalem.

Hennes föreställningar har framförts i b.la Sverige, Israel, Polen, Tyskland och Indien. Vera utforskar i sina verk vad som sker i mötet mellan text, visuell teater, performance-konst och animation. Utgångspunkten är ofta historiska händelser eller skeende som inte sällan har beröringspunkter med Veras egen rysk-judiska bakgrund. Flera av pjäserna rör specifikt det sovjetiska förtrycket och Förintelsen. Ett annat återkommande tema är upplevelsen av att leva i en kulturell sfär utan att riktigt passa in, och på ett mer generellt plan intresserar hon sig för friktionen som alltid uppstår i mötet mellan den enskilde och samhället.

Sedan Vera kom till Sverige 2017 har hon skrivit och regisserat bland annat Generalguvernören och jag (Baserad av boken The Nuremberg Trials), Alla vindar är stilla (en musikalisk teaterföreställning baserad på diktaren Anna Margolins liv och poesi) och Dagar i Warszawa (Baserad på Förintelseöverlevaren Zofia Brzezinskis livshistoria).

Moderslinjer är en nyskriven pjäs och baserad på verkliga historier. Genom historier har judiska kvinnor ständigt behövt fly för att överleva. En mor är alltid också en dotter. Om vi är en del ev en kedja – var börjar vi och vad för vi vidare? Pjäsen tar oss genom tid och rum, från det tidiga 1900-talets Polen och Ryssland fram till dagens Sverige. Pjäsen skildrar två kvinnor på en resa som går både framåt och bakåt i släkthistorien. I en tidsväv där framtid och dåtid flätas samman till en nutid.

Frågan inställer sig; Vad har jag ärvt, och vad kommer jag att föra vidare?
Veras teatergrupp har tidigare haft samarbeten med:
-Bajit – Huset för Judisk Utbildning & Kultur, Stockholm. Samarrangemang med föreställning och panelsamtal. Med Eva Gordon, psykoanalytiker.
-Föreningen Judiska salongen i Göteborg, Dramatiserad reading med efterföljande panelsamtal. Med Elizabeth Punzi, docent i psykologi vid Göteborgs Universitet.

-Samarbete med de judiska församlingarna i Sverige för att kunna erbjuda särskilda gästspel i samarbete med dessa (vilket framgångsrikt gjorde med Veras senaste produktion i både Göteborg, Malmö och Stockholm).

Efter framgångsrik premiär av Moderslinjer på Göteborgs Dramatiska Teater spelas pjäsen nu i Stockholm. Det kommer även erbjudas gästspel i ytterligare städer runtom i landet, samt besök på flera Europeska judiska kulturfestivaler.

Vera Berzak

Stiftelsen Bernt Katinas Minne har beslutat att tilldela två forskningsanslag för 2022, vardera erhålles 50.000 kr till MD Docent Fredrik Vult Steyern och hans team vid Lunds Universitet, som undersöker effekt av cellgiftsbehandling och behandlingsuppföljning för sarkompatienter,  samt MD PhD Mikael Mints vid Weizman Institutet i Rehovot, Israel, där han gör sin post-doc och skall b.la forska i och  kartlägga huvudhalscancer på cellnivå för att förstå hur tumörvävnadens sammansättning påverkas av HPV-viruset, mekanismerna bakom resistensutveckling och vad som ligger bakom hur patienter svarar på olika behandlingar, ffa immunterapi och strålning. Projektet är translationellt och patientnära, och våra frågeställningar är inriktade på att uppnå maximal patientnytta.

Sarkom är en ovanlig och heterogen grupp av elakartade tumörer med ursprung ur kroppens bind- och stödjevävnader. De kan uppstå hos personer i alla åldrar och i nästan alla delar av kroppen. De utgör mindre än 1 % av all cancer. Varje år drabbas cirka 400 personer i Sverige av sarkom i armar, ben och bålvägg, varav cirka 2/3 är mjukdelssarkom. Behandlingen av sarkom kan vara medicinskt utmanande och kräver ett multidisciplinärt samarbete, därför har omhändertagandet av dessa patienter centraliserats till ett fåtal specialiserade sarkomcentra.

Den primära behandlingen av mjukdelssarkom är i regel kirurgi, ofta kombinerat med strålbehandling och/eller cellgifter. Personer med sarkom riskerar, trots behandling, att drabbas av återfall (recidiv) lokalt eller fjärrmetaser. För att kunna identifiera eventuella recidiv i god tid och möjliggöra en framgångsrik ny behandling följs patienter regelbundet upp utifrån etablerade rutiner och registreras i kvalitetsregister.

Vid vårt sarkomcenter i Lund har vi sedan decennier tillbaka bedrivit forskning kring sarkom,  i synnerhet mjukdelssarkom. Vi bedriver ett multidisciplinärt forskningssamarbete tillsammans med patologer, genetiker och onkologer. Genom åren har många studier resulterat i bättre kunskap om hur patienter med sarkom skall utredas, behandlas och följas upp.

Vi har nu ett pågående avhandlingsarbete som bedrivs av en av våra ST-läkare inom ortopedi, Arvid von Konow. Detta arbete syftar bland annat till att studera mönster för återfall av mjukdelssarkom efter att behandlingen avslutats. Detta innebär såväl epidemiologiska studier som att studera vilka faktorer hos tumörerna och patienterna som påverkar förloppet av sjukdomen.

Runt 80 % av alla återfall av mjukdelssarkom upptäcks inom tre år efter diagnos och behandling av primärtumören. Vi har nu studerat den grupp av patienter som drabbas av sena recidiv, det vill säga efter tre år. Vi kan se att risken att drabbas av sent recidiv generellt sett är låg. Utöver en skillnad mellan högmaligna och lågmaligna tumörer kunde vi inte identifiera någon enskild riskfaktor som identifierar de personer som riskerar att få sena recidiv.

I en multicenterstudie på ett nationellt material inkluderande samtliga mjukdelssarkom i Sverige skall vi nu undersöka om vi kan bekräfta resultaten i ett större material, d.v.s. fler patienter och observationer. Resultaten skulle därmed kunna omsättas i klinisk praxis. Om resultaten bekräftas belyser detta vikten av att följa patienter som behandlats för högmaligna tumörer under många år efter behandling, men indikerar samtidigt att många patienter med lågmaligna tumörer inte behöver följas längre än tre år. Om uppföljningslängden kan kortas med bibehållen kvalitet skulle det såväl minska många patienters oro som möjliggöra bättre hushållning med sjukvårdens resurser, i så mån att de används till de patienter som har störst behov.

Vilka patienter med mjukdelssarkom som bör erbjudas cytostatikabehandling i tillägg till kirurgi bedöms enligt de egenskaper, riskfaktorer, en tumör uppvisar. Kriterierna som används i nuläget sammanfattas i det så kallade SING-systemet (size, vascular invasion, necrosis och growth pattern). Preliminära data antyder att modellen i dagsläget behöver utvärderas på nytt och verifieras i ett större material. Vidare studeras om andra, mer diagnosspecifika, egenskaper är av betydelse vid riskbedömning av en tumör hos den enskilde patienten. I och med att cellgiftsbehandling kan ha påtagliga biverkningar och ge permanenta organskador är det av stor vikt att i bästa möjliga mån kunna selektera de patienter som förväntas ha nytta av en sådan behandling.  Vi har nu påbörjat ett projekt där vi avser att utvärdera kriterierna på nationell nivå. Projektet kommer att genomföras tillsammans med andra sarkomcenter i Sverige.

Ett varmt Tack till Stiftelsen Bernt Katinas Minne för deras bidrag till vår forskning inom sarkom.

Stiftelsen Bernt Katinas Minne har beslutat att tilldela två forskningsanslag för 2022, vardera erhålles 50.000 kr till MD Docent Fredrik Vult Steyern och hans team vid Lunds Universitet, som undersöker effekt av cellgiftsbehandling och behandlingsuppföljning för sarkompatienter,  samt MD PhD Mikael Mints vid Weizman Institutet i Rehovot, Israel, där han gör sin post-doc och skall b.la forska i och  kartlägga huvudhalscancer på cellnivå för att förstå hur tumörvävnadens sammansättning påverkas av HPV-viruset, mekanismerna bakom resistensutveckling och vad som ligger bakom hur patienter svarar på olika behandlingar, ffa immunterapi och strålning. Projektet är translationellt och patientnära, och våra frågeställningar är inriktade på att uppnå maximal patientnytta.

Huvud-halscancer är samlingsnamnet för en stor grupp olika tumörsjukdomar i mun, näsa, svalg och spottkörtlar, där prognosen varierar kraftigt beroende på tumörens placering och dess biologi. Vår grupp fokuserar på cancer i munnen, strupen och svalget – de här tumörerna kan grovt delas in i två grupper – dels de som orsakas av HPV, ett sexuellt överförbart virus, dels de som orsakas av mutationer kopplade till rökning och alkohol. HPV-positiva tumörer har generellt en god prognos (dock med undantag), medan den är mycket betydligt sämre i HPV-negativa tumörer.

Jag utför mitt arbete med Itay Tirosh vid Weizmanninsitutet i samarbete med Sid Puram vid Washington University, som samlar in allt patientmaterial vi arbetar med. Vårt övergripande mål är att individanpassa behandlingen av huvud-halscancer. Dels vill vi förutsäga vilka HPV-positiva patienter som har minst risk för återfall, så att de kan få mildare behandling med färre bieffekter, dels ta reda på vad som gör att olika slags tumörer svarar på behandling, så att varje patient kan behandlas med kombinationer av läkemedel med bäst chans att ha effekt hos just den patienten.

Vi studerar tumörerna med något som kallas singelcellsekvensering – en avancerad teknik som gör att man från varje tumör kan se uttrycket av cirka 30,000 gener i var och en av tusentals olika celler. Det här gör det möjligt att hitta olika slags cancerceller inom en och samma patient, och hitta grupper av celler och gener med olika roller i tumören– till exempel grupper av cancerceller som bidrar till spridning, inflammation eller behandlingsresistens.

Vi lyckades nyligen visa att en del cancerceller i HPV-positiva tumörer inte uttrycker virusets gener. Det gör att cellerna slutar dela sig, och därmed blir mindre känsliga för strålning och cellgifter, så att de kan leda till återfall efter behandling.

Jag studerar just nu vad som händer på cellnivå när patienter behandlas med immunterapi – en ny behandlingsmetod vars mål är att få patientens egna vita blodkroppar att attackera tumören. Immunterapi är för vissa patienter, även med spridd cancer, mycket framgångsrikt, medan många inte svarar alls. Genom att studera uttrycket av gener i de enskilda cancer- och immuncellerna före och efter behandling vill vi förstå vad som händer på cellnivå, så att man dels kan förutsäga vilka patienter som kan ha nytta av behandlingen, dels vad som kan göras för att förbättra behandlingseffekten hos patienter som inte svarar på immunterapi.

Utöver detta driver jag ett projekt där vi integrerar singelcelldata från mer än hundra patienter med olika typer av huvud-halscancer, som behandlats med strålning, cellgifter, kirurgi eller immunterapi. En så stor datamängd gör det möjligt att hitta ovanliga celltyper, såväl bland cancercellerna som i omkringliggande bindväv och immunceller. Målet med det här projektet är att klarlägga hur olika typer av cancerceller  i olika slags tumörer, med eller utan HPV, samverkar med omkringliggande vävnad, och hur detta relaterar till prognos och behandlingssvar. Denna studie kommer att skapa en detaljerad atlas över cellbiologin i huvud-halstumörer, vilket förhoppningsvis gör det möjligt att, för varje patient, sätta in in den behandling som kommer att ha bäst effekt med tanke på hur just den patientens tumör är uppbyggd på cellnivå.

Jag är mycket tacksam för stödet till forskningen från stiftelsen Bernt Katinas Minne!

Angiosarkom är en ovanlig tumörsjukdom och utgör ca 1% av alla sarkom, som i sin tur utgör ca 0,6% av alla cancersjukdomar. Angiosarkom kan antingen uppstå utan känd orsak och kallas då primärt angiosarkom, eller uppstå efter strålbehandling för annan cancersjukdom, vanligtvis bröstcancer, och kallas då strålinducerat angiosarkom. Det finns anledning att misstänka att förhållandet mellan primära angiosarkom och strålinducerade angiosarkom har förändrats de senaste 20 åren, och att det i dag förekommer en ökande andel angiosarkom orsakade av strålterapi vid behandling av bröstcancer. 

Eftersom angiosarkom är en mycket sällsynt diagnos är också kunskapsläget kring angiosarkom begränsat. Mycket av dagens kunskap grundar sig på förhållandevis små serier av patientfall på 20–30 patienter. David Wennergren och Erik Malchau, båda tumörortopeder vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, planerar nu en ny forskningsstudie om angiosarkom. Genom att systematiskt granska alla angiosarkom som diagnosticerats och behandlats i Sverige under de senaste 20 åren är förhoppningen att kunna etablera ny kunskap om sjukdomen och dess behandling. Syftet med forskningsstudien är alltså att undersöka och beskriva epidemiologi och behandlingsresultat för patienter behandlade för angiosarkom på bål, rygg, armar och ben i Sverige under perioden 2000-2020.

Mycket ny information kan skapas genom att systematiskt gå igenom uppgifter om alla som behandlats av angiosarkom i Sveriges under 20 år. Därför tror vi att en forskningsstudie av detta slag kan tillföra ny kunskap, som förhoppningsvis kan förbättra behandlingen och behandlingsresultaten för de patienter som tyvärr kommer drabbas av sjukdomen i framtiden.

Vi vill rikta ett stort och varmt tack till Stiftelsen Bernt Katinas minne för dess generösa och viktiga stöd till forskningen!

Stiftelsen Bernt Katinas Minne tillkännager att 2020 års stipendium gått till forskaren och medicine doktorn Amos Tuval från Weizman Institutet, Israel.

Tillsammans med annan finansiering möjliggör detta bidrag att Amos kan komma till Karolinska Institutet och bedriva forskning med professor Klas Wiman och hans grupp.

I projektet kommer de att undersöka om man kan förebygga uppkomsten av en viss typ av leukemi genom behandling med ämnet APR-246. Forskarnas förhoppning är att detta ska leda till ett första steg för kliniska studier där man förebygger uppkomsten av en viss typ av leukemi som heter AML (Acute Myeloid Leukemia).

”Acute Myeloid Leukemi (AML) är en förödande sjukdom med dålig prognos. Den normala hematopoietiska vävnaden ersätts av maligna celler som leder till benmärgssvikt med anemi, spontan blödningsbenägenhet och infektioner. AML utvecklas under ett förlängt sub-kliniskt stadium, benämnt klonal hematopoiesis (CH), när normala hematopoietiska stamceller förvärvar pre-leukemiska mutationer. De flesta individer med CH utvecklar dock inte AML, vilket gör tidig upptäckt och förebyggande av AML mycket utmanande. Jämfört med CH har kloner av pre-AML en ökad selektiv fördel och en inneboende resistens mot cellgiftsbehandling.

Mutationer som påverkar genen TP53 uppträder under AML:s pre-leukemiska stadium. Några av dessa mutationer producerar ett strukturellt förändrat p53-protein och ger kemoresistens och förbättrad självförnyelse till de pre-leukemiska stamcellerna. Intressant nog så har ett liknande, ”pseudomutant” p53-protein även upptäckts i leukemiceller som inte har någon mutation i sin TP53-gen. Våra preliminära data visar att i pre-leukemiska stamceller, utan TP53-mutationer förvärvar det mesta av p53-proteinet en sådan strukturellt felveckad, ”pseudomutant” konformation och att detta kan utnyttjas för att specifikt eliminera dessa celler. APR-246 är ett ämne som identifierades av Professor Klas Wimans laboratorium på Karolinska Institutet. Detta ämne kan återställa den normala konformationen av mutant p53 och inducera tumörcellsdöd. APR-246 har visat lovande resultat i kliniska fas III-studier med TP53-muterat myelodysplastiskt syndrom (MDS).

Vår forskning kommer att utföras på Professor Klas Wimans laboratorium vid Karolinska Institutet. Med hjälp av labbmöss för pre-leukemi och för CH, samt primära humana AML-prover avser vi att belysa de molekylära mekanismer som ligger bakom konformationsomkopplaren för p53, samt avslöja effekterna som det pseudomutanta proteinet har på genuttrycksmönster och undersöka om uppkomst av AML kan förhindras genom behandling med APR-246. Resultaten av denna forskning förväntas möjliggöra en bättre uppskattning av den maligna potentialen hos CH. Vi hoppas att denna forskning kommer att fungera som ett första steg mot att utforma kliniska prövningar för AML-förebyggande.

Slutligen vill vi uttrycka vår hjärtliga tacksamhet till Stiftelsen Bernt Katinas Minne för deras generösa stöd”.

Stiftelsen Bernt Katinas Minne hade vid en ceremoni den 21 november 2019 äran att tilldela forskninsanslag till läkarna Christina Linder Stragliotto och Antroula Papakonstantinou, båda verksamma vid Karolinska Sjukhuset och Karolinska Institutet.

”Sarkom är tumörer från t ex ben, fettvävnad, muskler. Det finns över 100 olika typer. Totalt 400 personer drabbas av sarkom årligen i Sverige. Kirurgi, strålbehandling och cellgifter vid de mest aggressiva formerna av sarkom är den behandling som ges idag.  Dock är sarkom ofta mindre känsliga än andra tumörformer mot cellgiftsbehandling, och vid spridd sjukdom är prognosen mycket dålig. Det är därför nödvändigt att försöka utveckla nyare behandlingsformer vid denna svåra sjukdom. Sk immunologiska checkpointhämmare (immunterapi) har haft bra resultat vid andra tumörformer, t ex melanom och lungcancer, men hittills har ej samma effekt vid sarkom visats.

Tumörens omgivning är sannolikt mycket viktig för om tumören kan svara på behandling med immunterapi. I detta forskningsprojekt kommer immunologiska faktorer (PD-1, PD-L1, CD4, CD8; FoxP3, CD68 samt microsatellitinstabilitet) att analyseras i tumören samt i tumörens omgivning för att se om uttrycket av dessa markörer kan hjälpa till att välja ut de sarkom som eventuellt skulle kunna vara känsliga för behandling med immunterapi eller immunterapi i kombination med andra behandlingar.

I am text block. Click edit button to change this text. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.

Analyserna kommer delvis att utföras med en ny metod, multiplex immunohistokemi, samt sekvensering av DNA och RNA med traditionella metoder för att se om uttrycket av b la ovan nämnda faktorer på protein och gennivå kan användas till att individualisera behandlingen vid sarkom och på så sätt ge varje enskild patient bästa möjliga behandling. Förhoppningsvis kommer projektet att på lång sikt kunna leda till förlängd överlevnad för patienter med sarkom. Forskningen kommer att genomföras vid Karolinska sjukhuset och Karolinska sjukhuset.

Ett varmt tack riktas till Stiftelsen Bernt Katinas Minne för stöd av projektet!”

Antroula Papakonstantinou och Christina Linder Stragliotto